About just fucking doing it

.

Idag insåg jag att det jag väntar på kanske inte är något som ska komma till mig. Utan ur mig.
Det som kommer till mig kan jag ju få, om jag tar det.
Om jag vågar.
Ibland vill jag bara skrika till mig själv JUST. FUCKING. DO. IT!!!

Got damn it. Det är en jävla klysha, men livet är för kort för att inte ta tillfället i akt. Göra det nu.

Jag önskar mig mod.

Ingen skulle säkert tro mig när jag säger det för jag tror inte att de runt mig tycker att jag är en fegis.
Och det stämmer. Jag är våghalsig. Jag åker den värsta berg&dalbanan utan att blinka. Ibland är jag dumdristig, och då åker jag den karusellen som snurrar mest fastän jag vet att jag kommer spy, och sen spyr jag och undrar varför jag gjorde det.
Det är lätt att blanda ihop det med mod. Våghalsighet och dumdristighet.

Mod handlar ju om att göra saker man själv egentligen är rädd för, och jag är inte rädd för att åka karuseller, jag tycker det är kul.
Rädsla behöver ju inte alltid handla om det värsta tänkbara scenariot som finns, skada sig, eller död.
För mig är det snarare att bli till åtlöje, skämma ut mig, hamna i en obekväm situation, bli lurad, missförstådd, blåst, besviken.

Allt detta kan bli konsekvenserna av att just fucking do it, men egentligen, so fucking what if it would?

Fan vad långdraget det här blev.

Jag har iallafall haft det så bra de senaste dagarna!
Alla fina vänner jag har träffat. Och allt vi har gjort.
Mina vänner hjälper också mig att vara modig ibland.

Elin och jag har hängt sen i fredes typ.
Snacka om komprimerad vänskap.
Allt samlat till några dagar.
Kort och intensivt.
Men å andra sidan, inget har förändrats, och det är skönt.
Det är inte så många vänskaper man kan göra så med, trycka på paus och sen är allt som där man slutade sist.






Ja detta var sjovt!

.